Ett dopp i det blå

Det här är kapten som talar, det är lite kö i Male så vi får cirkulera här en liten stund innan vi kan landa. Under flygplanets utfällda landningsställ skymtas resorternas havshyddor på de turkosa reven. Vi kommer närmre och närmre vattnet och det känns som man nästan kan ta på vattenytan innan planet når landningsbanan.

Utanför terminalen öppnar en marina upp sig, här tar man båtarna ut direkt till resortöarna. Men vi ska inte så långt. Vi blir erbjudna transfer för 10$, hutlöst för en 5 min taxiresa tycker vi och hoppar på lokalbussarnas som åker över landtungan till Hulhumale. Vi måste stanna och nämna företräde till de lågt flygande sjöflygplanen som landar i lagunen intill flygplatsen.

Hulhumale är en konstgjord ö, uppbyggd av sand på revet nordöst om flygplatsen. Projektet börjande 1997 som ett försök att avlasta stadsön Male. Här är det ordning och reda i stadsplaneringen, breda gator (nästan helt utan trafik) och bostadshus i raka rader. Med de charmiga namnen neiborhood 1 neiborhood 2.

Utanför hotellet finns även en liten strand. Då det är en offentlig strand i det muslimska Maldiverna  råder bikiniförbud, inga problem säger Hanna och badar med kläderna på.

Innan avresan berättade faster Eva aka fru Storsch, hur hon i början på 70-talet åkte över från Sri lanka för att för Vings räkning se om Maldiverna kunde vara något för svenska turister. Det kunde det! Det som började som en resort på Kurumba 1970 är idag över 100 st utspridda över hela landet. Här är det exklusiv turism och krispiga amerikanska dollar som gäller. För bara 120 US$ (per person) kan man besöka en 5-stjärnig resort, och låna pool över dagen. Hutlöst tycke vi! Och bestämde oss istället för att öhoppa med lokalfärjorna runt Male.

Det är en märklig vattenvärld!  Små platta öar utspridda i atollen med det ändlösa havet runt om. (Atoll är förresten ett låneord från det lokala språket Divehi.) Här har varje ö sin funktion. Vi har stadsön; flygplatsön, förortön, bensinön, och så den snabbast växande ön, soppön.

Male är knappa 6km2 ö med bara höghus, och en av världens mest tätbefolkade städer. Vi hade förväntat oss en hektisk storstad, men blir glatt överraskade över den avslappnade atmosfären, medan vi vandrar runt i skuggan av de färggranna höghusen med rundande hörn. höjdpunkten är ett besök på fiskmarknaden där tonfiskarna fyller de blöta kakelgolvet. Allt från de små 2 kg fiskarna till 20 kg bjässarna.

Vi åker vidare till förortsön, Vilingili. Här är stämningen än mer avslappnad. En och annan golfbil glider förbi, bensinbilar är förbjudna här. Här sitter folk i fisknätstolar i skuggan av träden och blickar ut över havet.

Här lyckas vi tappa en liten del till kameran, och lokalbefolkningen engagerar sig i letandet. Långt efter att vi själva har gett upp kommer de cyklande runt ön till oss med nya fynd och indrar om de hittat rätt del. 

Även om det inte blev någon lyxresort för oss, så kändes det som ett skönt avbrott från Indien, och en chans att frossa i gokaffe, glass, pizza och grillad tonfisk. Och havet är lika löjligt turkost även om man får bada med kläderna på.

Hanna intar stranden

Bikiniförbud på stranden? då får man väl bada naken? eller så gör man som Hanna och badar med kläderna på

Lägg till bildtext

Det känns som ett bra upplägg att inte flygplanen har väjningsplikt.

De rundade hushörnen är utmärkande för Males höghus. 

I fisknätstolar tar man igen sig i skuggan på Villinigilli (förortsön) 

Lägg till bildtext

Go-kaffe med kokoskaka. Inget fel på Indien, men kaffekulturen lämnar en del att önska. 

Färsk papaya på balkongen.

ljust och fräscht har inte slagit ännu på Maldiverna, här är det färg som gäller!

Male fiskmarknad.

Det är viktigt att ha en differentierad exportmarknad,
så man inte helt förlitar sig på en produkt om just den industrin skulle krisa.  

Här och var syns väggmålningar till stöd för Mohamed Nasheed, Maldivernas första demokratiskt valda president, som regerade från 2008 till 2012 när han avsattes under kupplika förhållanden, av opposition, polis och militär. Hans liberala reformer som gjorde honom populär i väst (han fick bland annat Anna Lindh priset för sitt demokratiarbete på Maldiverna), mötte motstånd i konservativa kretsar, det ansågs gå emot islam. I väst hade Nasheed blivit en stark röst i klimatdebatten vid Köpenhamnsmötet 2009. Maldivernas högsta naturliga punkt ligger 2.4 m över havet, så Maldiverna hotas att slukas av havet likt ett Atlantis om havsnivåerna stiger. Nasheed lovade bl.a. ett fossilfritt maldiverna år 2022 samt att upprätta en fond för att köpa loss land Indien eller Sri lanka som evakueringsområde. Löften som han nu har svårt att uppfylla då han sitter i husarest.