Då vi redan lever som hemlösa nomader (om än
på ett mycket fint transitboende hos
Henriks föräldrar), erbjöd sig våra vänner Nicklas och Hanna att ”hosta” ett
hejdåfika. Hanna och Carro hade gjort ett fantastisk fikabord för att fira allt
vi kommer missa under året som kommer. Där trängdes semlan med påskägget, midsommarbakelsen med födelsedagsfikat och
kanelbullensdag-bullen med julbaket.
Vi kunde därmed empiriskt bevisa att fem koppar svart kaffe och sockerchock inte lyckas stabilisera en resfeberdarrig hand.
Många lyckades också komma på korts varsel.
Och det blev ett fint inslag i raden av alla ”hej då” vi haft senaste tiden. Man inser hur lyckligt lottade vi är som har
så fina vänner och familjer. Det är lyxigt att veta att det finns så många fina
människor att komma tillbaka till här hemma.
