 |
| Likt ett miljonprogram i djungeln tornar det upp sig, Amritanandamayi Ashram |
- Ska du av här?
- Ja jag ska sova här, på Ashramet
- Är det ett hotell?
- Nej, det är ett Ashram.
Inte konstigt att turisten på båten tror att det är ett hotellkomplex, det
som tornar fram i djungeln, för det ser nästa ut som ett miljonprogramsområde,
mitt i djungeln. Det är ett Ashram (ett slags kloster kan man nästa säga), hem
för Amma (Mamman), en av Indiens få kvinnliga Gurus.
Runt sig har ”Mamman” samlat en skara på ca 3000 personer som bor i
Ashramet. Här kan man för en billig penning få logi och vegetarisk kost, och ägna
sig åt yoga eller Ayurveda, i väntan på att få träffa ”Mamman”. Och med träffa menar jag krama ”Mamman”. Hon ger nämligen sina
välsignelser i form av en stor moderlig omfamning. Vi det här laget har hon
kramat över 34 miljoner. Jag tror inte riktigt jag är där än, men vem håller
räkningen?
Den lilla gondolbåten tar oss över floden.
Det är en annan värld vi kliver in i. Det som är annorlunda är ofta lite
skrämmande, och lite så är det här, även om det är obegripligt hur milda
människor insvepta i vita skynken med ett lugnt leende på läpparna kan vara
läskiga. Det är i alla fall uppenbart att här finns en stark gemenskap, som jag
och Hanna är inte är en del av. Vi glider runt som två vilsna svarta får i våra
färggranna kläder och skor.
Ashramet är fullt med skrivna och oskrivna regler om hur man ska bete
sig. Bara att få sig en fika är en
ritual i sig. Här köper du kupongen, där hämtar du kaffet, sen diskar du din rostfria
servis i den diskhon; varsam med vattnet, varje spilld vattendroppe är en droppe
blod spilld från vår jord som ”Mamman” säger. Koppen torkar du där, och lämnar
in den där. Caféservisen skall inte förväxlas med kantinens identiska rostfria
servis.
Utsikten att vänta till solnedgången för att få en guidad tur känns inte
helt lockande. Vi planerar bara stanna över dagen.
Åh nej, ni måste stanna minst en natt, annars kommer ni få helt fel
uppfattning om detta ställe, utbrister en kanadensisk kvinna som guider en
grupp äldre damer. Hon har nog helt rätt. Om vi bott här en vecka eller två
hade vi nog känt oss lite som en del av denna gemenskap. Nu kände vi oss utomjordingar. Vi fick lämna Ashramet utan en kram, ”Mamman”
var inte ens hemma. Vi får väl omfamna varandra istället. Det är tillåtet
utanför Ashramet.
 |
| Kramtempel, med hästar på taket. |
 |
| "Mamman" |
