En favältår med kaffe

Då vi redan lever som hemlösa nomader (om än på ett  mycket fint transitboende hos Henriks föräldrar), erbjöd sig våra vänner Nicklas och Hanna att ”hosta” ett hejdåfika. Hanna och Carro hade gjort ett fantastisk fikabord för att fira allt vi kommer missa under året som kommer. Där trängdes  semlan med påskägget,  midsommarbakelsen med födelsedagsfikat och kanelbullensdag-bullen med julbaket.  

 

Vi kunde därmed empiriskt bevisa att fem koppar svart kaffe och sockerchock inte lyckas stabilisera en resfeberdarrig hand.

Många lyckades också komma på korts varsel. Och det blev ett fint inslag i raden av alla ”hej då” vi haft  senaste tiden.  Man inser hur lyckligt lottade vi är som har så fina vänner och familjer. Det är lyxigt att veta att det finns så många fina människor att komma tillbaka till här hemma.

Fast mellan ”ha me’ den?” och städet

Julfriden avbryts tvärt av dammsugarens dån. Nu ska lägenheten städas ur. Även om den hyrs ut möblerad är det "några småsaker" som skall upp vinden; lite möbler, alla prydnadssaker, alla kläder, jackor, skor, alla köksgrejer,  fotografier… dvs nästan allt vi äger o har.  Vi inser också hur mycket onödig vi har so vi borde slänga eller skänka bort (ett klassiskt flyttsyndrom). Att leva i flyttkaoset handlar det också om att  prioritera, vad behöver jag för att överleva? Allt annat skall ner i flyttlådor. I vårt fall visade det sig vara vattenkokare och kaffebryggare så Hanna kunde få Te och smörgås och Henrik en kaffe med mjölk (also know as ”a full Henrik breakfast”) .

När vi stänger dörren om oss är lägenheten trots alla skavanker, finare än den nånsin varit under de år vi har bott i den. Hoppas våra nya hyresgäster skall trivas.