RESLUST: Fred Flintas Hemliga Porrsamling i Sten

2 - 5 April (New Delhi & Khajuraho)

Lagom till att vi skulle åka från Mcleod Ganj ner till Delhi blev Henrik sjuk. Piller skulle stoppa en mage i uppror, men det visar sig att det finns mer än en väg att tömma en mage.

Spyfärdig, feberfrossig, med en explosiv mage. Inte de bästa förutsättningarna för en skumpig nattbussresa ner från bergen. Så påbörjades nattbussresan från Helevetet! Den guppiga vägen satte sätena i självsvängning. Även Hanna som var frisk, led. Tillslut blev vi avdumpade kl 4 vid en myggsvärmande sopptipp intill motorvägen. Lurendrejarna såg ett lovligt byte och flockades omkring oss med erbjudanden om dyrdyr taxi. Men mästerförhandlaren Hanna, som var på sitt bittraste morgonhumör, besegrade dem alla, och ordande sjuktaxi till Henrik som åtrådde en toalett. Vid hotellet väntade nästa utmaning. Incheckning sker vid 12.00. Vill ni ha rummet nu får ni betala för en extra natt! Hanna blir förbannad och försöker lösa situationen genom att hoppa på en utcheckande turist och be om att få överta deras rum. Så funkar det inte här upplyser conciergen. Detta är ett hotell! En besviken Hanna, ger dock inte upp utan lyckas förhandla fram en halvering kostnaden första natten.

Efter att vilat ut en dag begav vi oss till ut i stan....

Det ska sägas, vi hade inte de högsta förväntningarna på Delhi, staden har kanske inte det bästa ryktet, och vi kan konstatera att våra förväntningar blev uppfyllda. För många Indienresenärer är Delhi första mötet med Indien, och intrycket är därför väldigt kaotiskt. Efter att ha rest runt i två månader tyckte vi väl inte att Delhi var mycket värre än andra platser, men det var heller inte så mycket av det där magiska och exotiska som annars gör Indien så färgstarkt. Med en cykeltaxi åker vi runt mellan Röda fortet, Humayns grav och kryddmarknaden, och får en kebab på Karims. En kebaberia har gjort en sådan succé att de expanderat från en liten restaurang till ett helt litet kvarter, där de osande grillarna fyller innegården.

Dagen där på besöker vi Hauz Khas village. Det närmaste Delhi har ett revitaliserat hipsterområde. Där mötte vi en indisk resebloggare på Starbucks, som glatt guidade oss runt bland ruinerna där ungdomar träffas för att hänga i skuggan. Därefter passade på att få lite kolonial flärd med Afternoon Tea på Hotel Imperial. En av de koloniala kvarlevorna. Scones och kaktorn i marmorfyllda salar är onekligen en annan sida av den annars ganska ruffa huvudstaden.

Från Delhi tog vi nattåget till Khajuraho, en liten indisk stad som knappast väckt något turistintresse om det inte vore för en grupp tempel. Nu kryllar ju Indien av tempel, så det krävs lite mer än så för att bli en hållplats för turistbussarna. Och detta lilla extra är de detaljerat uthuggna statyerna på tempelfasaderna föreställande mycket akrobatiska Kama sutra-ställningar. Låter det eggande? Det stannar inte där, inte ens djuren slipper undan de erotiska arkaderna. Det hela är som om man råkat snubbla över Fred Flintas hemliga porrsamling i sten. Och lite roligt är de att vandra runt bland templen och höra de ogenerade guiderna ingående förklara vad det är man ser, för en grupp kulturinsupande pensionärer.

Den naturliga tankegången efter att det att den första upphetsningen har lagt sig är naturligtvis: varför? Är detta en hyllning till fruktsamheten? ... Men det är väl knappast särskilt fruktsamt när man gör det med en häst? Var det ett desperat försök att locka männen till templet? Kanske, ingen vet riktigt... man har inte stött på detta någon annanstans i Indien varken före eller efter.

Kanske var det bara så att någon hade råkat anställa hormonstinna tonårspojkar som sommarjobbs-stenhuggare. Höhö... Titta vad jag gjort, höhö... Vänta nu, var är min snusksten?

Arkeologerna fortsätter att spekulera…

Efter att ha spenderat någon timme bland templen är vi mer än nöjda. Nu har vi resten av dagen att slå ihjäl innan vårt tåg går. Så vi begav oss till det nybyggda tempelmuseet, som redan började förfalla. Här gapade de stora rummen tomma. Både på utställningsobjekt och besökare. Vi hittade till ett annat museum, med lokal konst och hantverk. Här är det också öde. Vi får själva tända upp i utställningshallarna.

Resten av kvällen spenderas på en restaurang intill templen, där kvällens "light show" har börjat. (Nästan alla stora turistattraktioner i Indien verkar kunna skryta med en light show, och vi har ingen aning om varför). Medan Henrik som fortfarande är lite medtagen från sin magsjuka däckar på bordet talar Hanna med en holländare vars förhållande nyligen spruckit för att hans ex inte delade hans reslust. Tur att vi inte har det problemet.