RESLUST: Bland Lamor och Pom Pom

28 Mars - 1 April (Mcleod Ganj)

Bussen slingrar upp mot bergen och det känns nästan som man lämnar Indien bakom sig. Den heta och kvava luften blir plötsligt sval och krispig. Snart breder tallskogen ut sig och vi får syn på de hypnotiserande snötäckta bergstopparna. Himalaya här kommer vi!

Vi är på väg till Mcleod Ganj, en liten bergsby vid Himalayas port, som är hem och residensstad för Dalai Lama, tibetanernas världsliga och spirituella ledare. Vad gör då den tibetanska ledaren i exil i Indien kan man fråga? Jo... Efter att Maos kommunister hade segrat i det kinesiska inbördeskriget marscherade hans arme in i Tibet. Mao och många med honom ansåg att den tibetanska platån var en historisk kinesisk provins, och skulle helt enkelt bara återställa ordningen. För tibetaner var det en plötslig chockartad invasion. Den tibetanska regeringen sände ut ett nödrop till FN, USA, Västeuropa. Ingen kom. Detta var 1951 och världsläget var spänt. Kalla kriget hade rivstartat och FN med USA i spetsen var strängt upptagna med att stångas med kommunisterna i Korea, och ingen var villig att offra sig för ett otillgängligt och glesbefolkat bergsland som Tibet. Så Kina kom att ockupera hela den tibetanska högplatån. Det skulle snabbt visa sig att den djupt religiösa buddhistiska tibetanska kulturen inte gick hand i hand med den kinesisk-kommunistiska fanatiska ateismen. De tidiga försöken att assimilera tibetanerna till den önskade enade kinesiska kulturen upplevde tibetanerna som mycket inskränkande. 1959 hade läget blivit så allvarligt att Dalai lama flydde från Lhasa, på hästryggen över Himalaya och fick amnesti i Indien. Det behöver väl knappast påpekas att detta inte förbättrade de indisk-kinesiska relationerna. Här, i Mcleod Ganj har han bott sedan dess, och lett den tibetanska exilregeringen, samtidigt som han försökt få världen att få upp ögonen för situationen i Tibet. På museet sitter foton på orimligt många unga människor som också försökt uppmärksamma situationen och kräva frihet för Tibet och Dalai lamas återkomst genom att tända eld på sig själva, ofta med dödlig utgång. Där berättas också om tibetaners flykt över Himalaya och vidare till McLeod Ganj som har blivit en naturlig första anhalt för exiltibetaner, där de kan få stöd och hjälp att etablera sig utanför Tibet. Mcleod Ganj är därför något av en liten tibetansk koloni i Indien. Här säljs nyångade momos (tibetanska dumplings) och tibetanska textilhantverk på de små branta gatorna. Och favoritfärgerna på fasaden stavas Free Tibet!

Vi vaknar första morgonen av fågelkvitter, och blickar ut mot bergstopparna från vår balkong. inte en tuktuk så långt ögat kan nå (eller örat heller för den delen). Vi får nästan vårkänslor när vi vandrar ut på promenad bland blommor och tallskog. Vi har inte gått långt innan vi stöter på en fransos och hans brasilianska kompis som vi slår följe med. Brasilianaren hade insett att han inte var lycklig som en arbetsknarkande affärsadvokat och sagt upp sig för att resa jorden runt. Då hade han mött upp fransosen som efter ett sprucket förhållande hade flyttat till pondicherry i Indien och drivit ett hotell i sex år. Nu hade han tröttnat på det och reste runt, för att se var i världen han skulle slå sig ner här näst. Medan vi vandrar på slingriga bergsstigar får vi sällskap av fler och fler hundar, snart har vi en hel flock som visar vägen runt i omgivningarna.

Andra dagen känner vi för en mer utmanande trekk, och bestämmer oss för att bestiga Triund hill. Med oss får vi två kanadensiska sjuksystrar som bor på vårt hotell. Vi har sett på en karta att man kan vandra upp på två ställen och bestämmer oss för att gå upp ena vägen och ner den andra. Det visar sig snart varför alla andra valde att vandra samma väg både upp och ner…

Efter en brant stigning på 1000 m kommer man upp över trädgränsen. Vita fjärilar i mängder strömmar ner för bergsluttningarna, och nyckelpigor flockas i hundratals. Nedanför oss breder det platta landskapet ut sig så långt som diset låter ögonen se. Vi fortsätter uppåt och när vi når runt krönet belönas vi med snötäckta toppar som ännu inte dolts av molnen. Men paradisidyllen skulle snart förbytas i en desperat kamp mot berget. Det visar sig att stigen vi har tagit sedan länge är övergiven, och snart klyvs den i mängder av små stigar som meandrar upp för berget. Vi får problem att hålla kursen, och snart har både vatten och proviant tagit slut. Alla testugor på vår karta är igenbommade. Vi behöll ändå gott mod och kämpade vidare mot toppen utmed allt brantare bergssidor. Men för våra kanadensiska vänner, som inte verkade vara så vana vandrare, blev det lite väl äventyrligt. Vi gav dem vårt sista vatten och försökte pusha dem sista vägen. Just före regnet når vi fram till en testuga på toppen och förser oss med rykande varma snabbnudlar och ingefärste och lyckas precis skymta de snötäckta topparna omkring oss som nu nästan helt dolts bland molnen. Men utsikten åt andra hållet är desto vackrare med en rhododendronskog i full blom. Ett hav av rosa och röda pom pom breder ut sig över bergslänten och vi beger oss rakt in i härligheten. Ner och ner för berget och efter 12 timmar av nästan oavbrutet vandrande är vi äntligen tillbaka till Mcleod Ganj och slår oss ner tillsammans med kanadensarna på en takterrass. Medan vi väntar på vår pasta och pizza spejar vi förundrat upp mot berget vi kom från. Fascinerande hur långt man hinner gå på en dag!

Man skulle kunna tro att vi fått nog av äventyrligheter efter vår vandring, men den har bara gett oss blodad tand, och därför beger vi till bergsbyn Bir dagen därpå. Hit kommer varje år världscupens mästare i paragliding för att kasta sig ut för berget i fallskärm. Och det är precis vad vi skall göra. Det är strålande sol när vi kommer fram till Bir och blommorna och grönskan omkring oss påminner oss om en härlig sommardag i Sverige. Vi stuvas in i en jeep tillsammans med fallskärmarna och de sista slingrande 800 metrarna upp för berget känns nästan mer hisnande än det stundande hoppet. Vid toppen möts vi av en strålande utsikt och ser flera fallskärmar utspridda på grässlänten. Det verkar vara en perfekt dag för att flyga. Vi blir fastspända på magen på vår pilot, instruktionen är kort och koncis "Spring bara ut över stupet, hoppa inte”. Så rusar vi ut över stupet och låter fallskärmen fyllas med den friska bergsluften. Snart seglar vi ljudlöst ut över dalen och ser ner på de små husen och de böljande terrasserade åkrarna. Bakom oss lyser Himalayas snötäckta toppar i den strålande solen. Av någon anledning får Henrik inte samma lyftkraft som Hanna som därför korkskruvar sig ner likt en tornado och så landar vi samtidigt i ett rus av eufori.

Vi skulle bara stanna några dagar i Mc leod Ganj, men det blev nästan en vecka.... En välbehövlig paus från Indien.