Hej allihopa!
Det var ett bra slag sedan vi postade något på
bloggen. Tiden och rummet har lite sprungit iväg med oss, medan vi rest runt i
världen. Det är fascinerande att man kan ha så lite tid när man är helt ledig.
Men ute på resande fot skaffar man sig mycket bekymmer som man inte har hemma i vardagen. Var ska vi sova inatt?
Var äter vi frukost? När avgår bussen till Katmandu? Finns det någon fungerade
bankomat i Caye Caulker? … och sen måste man ju hinna med och njuta också. Vi
har det fantastiskt.
Mycket har hänt sedan senaste blogginläggen.
Vi rest runt i inte mindre än tio länder i Asien och Nordamerika. Vi har haft
finbesök från Sverige i både Japan och Mexiko. Och vi har passerat över halva restiden. Idag är det det vår 200:e resdag (!) och det var hundra dagar
sedan vi lämnade Indien, så vi ligger lite efter…
Här om dagen bokade vi hemresebiljetter från Brasilien
så vi ska vara hemma i Sverige innan jul som utlovat. Bekräftelsemailets rubrik löd ”längtar du
till stockholm?”
Ja ,visst gör man det… Med besök från Sverige
har man kommit lite närmre livet hemma i Sverige. Att vara borta ger en ett annat perspektiv på
vardagen, man börjar tänka på och längta efter de där små sakerna hemma, och
mest efter att träffa vänner och famlij. Men än finns mycket i världen att
upptäcka! Och vi har nästan 150 dagar kvar att resa. Så medan vi luffar oss
genom Centralamerika på ”Kycklingbussar” ska vi försöka komma ikapp lite med
bloggen. Med devisen bättre sent än aldrig tar vi vid där vi låg i
rapporteringen i norra indiens gränstrakter, och förhoppningsvis blir det lite tätare
mellan inläggen framöver.
God läsning!
Ps. På kartan till höger kan ni alltid se vart vi är och
vi hörs hemskt gärna via mail eller whatsapp (fast Hannas mobil är död så det
är Henriks som funkar nu).
