RESLUST: Våldgästande i träsk

En paddeltur i Keralas Backwaters vid Munroe Island

Tåget rullar in på perrongen, och nyfikna ansikten skymtas bakom de gallerförsedda fönstren. Vår första indiska tågresa är en kort en. Det tar bara en halv timme från Varkala till Kollam, men av någon anledning har vi lyckat köpa sovvagn. Lika så gott det, "sleeper class" är inte fullt lika välfyllda som de billigaste vagnarna. På tåget vandrar försäljare genom gångarna och säljer matlådor och nötter, och så det där översötade tet som vi börjar vänja oss vid, vid här laget. Vi delar en kopp, medan tåget rullar in i kollam.

Nere vid båtbryggan i kollam träffar vi Ranjith, en man med ert stort leende som erbjuder oss att fly från stan och åka ut till hans Homestay (Indiens svar på airbnb) på Munroe Island. Vi kastar oss in i en tuk-tuk och så bär det iväg till ön.

Väl ute på än får vi bo i ett palatsliknade uthus precis vid vattenbrynet. Där får vi träffa Ranjiths mamma och fru, och den lille busige sonen. Traditionellt i Indien flyttar frun hemifrån och blir en del av mannens familj efter bröllopet. Frun sköter hushållet under svärmoderns ledning. En situation man kan tänka sig lätt blir lite ansträngd om man inte har en god relation med sin svärmor. Det är tydligen denna speciella relation som utgör stoffet i de flesta indiska såpoperor.

Vishnu, Ranjiths kusin tar oss ut på en kanottur i öns kanaler tillsammans med ett gäng libaneser, som sammanstrålat från världens alla hörn för att semestra tillsammans. Med en bambustav puttas båten runt bland djungel, småhus, tempel och tigerräksodlingar. Räkorna odlas i bassängerna fram till monsunen, då sötvatten översvämmar inslandsdeltat i 3 månader, innan det salta havet kryper in i kanalerna på nytt. ”Very expensive, but delicious” tyckte Vishnu.

Sen var det dags för ett obligatoriskt masalate-stopp hos tegumman. Våra nyvunna libanesiska vänner som hade detoxat på ayurvedacenter i tre dagar, bad om te utan socker och mjölk. Läpparna hann knappt möta koppen innan de ryggade tillbaka. Oh, that’s sweet! Did you add suger? – No.. Tillslut kröp det fram att lite socker tillsatte hon nog ”for the flavor”. Det var en tegumma som gjorde lite som hon ville, log rart men körde gärna över sina gäster totalt. More tea? No, thank you. Varsågod ändå och varsågod att betala för två koppar extra.

Kerala (namnet på delstaten) betyder "kokospalmernas land" och här finns de överallt. De används också till mycket. Fruktköttet och oljan går till matlagning, från fibrerna görs rep och vävar, bladen äter elefanterna upp, och resten? Ja, det blir bränsle till den lilla elden som ständigt håller grytan puttrande, trots att det finns en gasspis i köket. Vi kom på lite sent att vi ville hjälpa till med matlagningen men vi fick i alla fall fritera pappadums. Kryddorna köps färska på marknaden, torkas sedan i solen. Därefter går man ner till byns kryddkvarn och maler de till pulver. Dessa kan hålla sig bra i upp till sex månader. Kanske litar de inte på att kryddförsäljarna har ren Masala i påsen?

När mörkret faller över den lummiga ön börjar trummor och röster höras i fjärran. Det kommer från templen, där den åtta dagar långa ”högläsningsfestivalen”, Utsavam har börjat. Nu läser man högt ur Veda-skrifterna, hinduernas heliga skrifter som bl.a. omfattar Mahabharata, som brukar betraktas som världens längsta dikt, ungefär tio gånger längre än Iliaden och Odyssén tillsammans. Det monotont malande mantrat blev en god godnattsaga.