RESLUST: Un croissant pour toi?

19-20 Feb (Pondicherry)

Att komma till Pondicherry är som att fly Indien och landa någon helt annanstans. Inte riktigt, Europa men det är inte långt ifrån. I de gamla franska kvarteren blandas kolonial- och tamilsk arkitektur och det är en fröjd att vandra runt bland de (med indiska mått mätt) lugna gatorna.

Det franska arvet är påtagligt, stan kryllar av Caféer och franska bagerier. Vi har egentligen inte känt att vi har saknat något i matväg på resan… förens vi satte tänderna i en fluffig pain chocolat! Inget ont om den fantastiska indiska maten, men det var himla gott att frossa i crepe och baguette när man ätit curry och masala i en månad. På stranden hittar vi också en gelateria! Nästan som i Italien, men med mer lokala ingredienser, kokosnöt, ananas, granatäpple och favoriten lime- och ingefärssorbet.

När vi strosar på strandpromenaden i solnedgången tänker att vi skulle vilja ha en bild på oss båda två. Vi frågar ett gäng indier som går förbi.

- You just press this button, säger vi och räcker över kameran

Mottagaren börjar genas vrida och pilla på alla reglage på kameran.

- He is a photographer, förklarar hans kompis.

Sen blir det en hel fotosession på stranden där vi fick posera vilt framför vår egen kamera.

Morgonen därpå tar vi en tuktuk till Auroville. Auroville är socialt experiment med klara new age-toner. Tanken är att det skall vara ett samhälle där människor från alla länder och bakgrunder skall kunna leva tillsammans oberoende av hudfärg, klass, tro, nationalitet. Den mänskliga lyckan ska stå i centrum istället för pengar. Låter det lite naivt och utopiskt? Javisst!, men samtidigt lite fint. Det grundades 1968 av Mirra Alfassa som tillsammans med gurun Aurobindo drivit ashramet Sri aurobindo. Staden planerades för ca 50 000 invånare, men än så länge har den lockat ca 2000 bofasta (varav ett tiotal svenskar!).

Stadsplanen ser ut litet som en roterande galax och i dess mitt ligger Matrimadir (låter som något från sagan om ringen, eller hur?) stadens själ. En gyllene glob, med en kristall som leder ner solljuset till ett rum för djup och innerlig kontemplation. Men dit släpps vi inte in som utomstående men det är tillåtet att beundra bollen på avstånd. De riktigt intressanta frågorna får man inte riktigt svar på vid besökscentret. Hur fungerar det här samhället i praktiken? Hur fattas besluten? Hur organiseras och distribueras gemensamma resurser?... Det enda som beskrivs är att det är i ständig utveckling. Kanske behöver man bo här en tid för att få någon inblick i hur samhället egentligen fungerar.

Tillbaka i Pondy, så bestämde vi oss för att försöka boka tågbiljetter. Vi hade gjort ett tidigare försök i Madurai men blivit helt besegrade... Efter två timmar på bokningskontoret kom vi efter mycket möda över en var-god-kom-förbi-senare-så-får-vi-se-om-du-får-en-plats-biljett. Dvs vi var uppskrivna på väntelistan till ett tåg som vi egentligen inte ville med.Vi trodde lite naivt att tåg i Indien fungerade som i Europa, att man kunde gå till stationen och meddela var och när man vill åka så löste sig resten. Icke! Vi hade inte gjort vår hemläxa! Men nu var det alltså dax för revansch!

Till att börja med behöver du veta vilket tågnummer tåget har som går mellan städerna du skall åka samt, tågets avgång och ankomsttider. Sedan vilken klass du vill åka, och för det måste du veta vilka klasser som finns tillgängliga på just det tåget. Nu kan du gå vidare till nästa steg!

För att göra din bokning måste du fylla i en blankett innan du går fram till biljettluckan, annars har du köat i onödan. Det gäller att fylla i rätt blankett, för det finns olika. Det är en blankett per bokning som gäller, och du får bara lämna in en i taget, vilket gör att alla samlas i hoper kring biljettluckan med sina blankettbuntar och försöker trycka dem genom luckan. Du får vara oblyg och ha en liberal inställning till kösystem.

Eftersom bokningssystemet öppnar 3 månader innan avfärd säljer de flesta biljetterna slut några veckor innan avfärd. Inga problem! Du kan fortfarande köpa en s.k. RAC-biljett (reservation against cancellation) då kan du få en reserverad plats om någon avbokar, men oavsett om du får en plats eller ej får du gå på tåget (eller snarare stånga dig på tåget för att försöka få en sittplats på hatthyllan i 2nd class). Och om RAC-biljetterna har sålt slut? Inga problem! då kan du skriva upp dig på väntelistan. Du får en plats i kön, och om tillräckligt många avbokar kan du komma med tåget. Problemet är bara att du kanske inte vet om du kommer med eller ej förens i sista stund. Och om du inte kommer med? Inga problem! Då finns det ett begränsat antal "taktal tickets" (sista minuten) som släpps dagen innan, som du med ett stort stycke tur kan lägga beslag på. Och om du inte lyckas få någon av dem? Inga problem (om du är turist) det finns fortfarande ett litet antal biljetter som är reserverade för utländska turister som inte förstår sig på det indiska biljettsystemet. Så då kan du alltid köpa turist quota! (Men dessa säljs för enkelhetens skull inte på alla stationer).

Vi fyller i blanketter på löpande band och matar in i luckan... 1, 2, 3, 4, 5,6,7,8!

Nu har vi tågbiljetter för att resa runt i nästan hela Indien!