RESLUST: Ett litet steg för Adam, 7000 trappsteg för Hanna och Henrik

onsdag 2 mars 2016

Ett litet steg för Adam, 7000 trappsteg för Hanna och Henrik

5 feb (Adam's Peak)

Det är ett ganska brant konformat berg ca 2200m högt, och på dess topp ett tydligt fotavtryck i stenen. Vems fot avtryck det är tvistar de lärde om. Buddhisterna tror naturligtvis det är Buddhas fotavtryck, muslimer och kristna menar att det är Adams första steg på jorden, medan hinduerna vidhåller att det är Shivas fotavtryck. Alla är dock eniga om att det är ett heligt fotavtryck som förtjänar en pilgrimsfärd till toppen.

Det är mitt i pilgrimssäsongen, så När vi kommer till Dalhousie där leden börjar, visar det sig att varenda hotell och guest house är uppbokat. vi blir erbjudna ett sista slitet rum hos en familj till överpris, som vi tveksamt accepterar. Tur det, för det ryska paret kommer bara en stund efter blir erbjudna att sova på golvet i vardagsrummet. Mycket sömn blir det inte för klockan ringer 02.00. Det är nämligen bästa att göra bestigningen på natten och se soluppgången från toppen. Vi snubblar ut över ryssarna i vardagsrummet, och ut i den stjärnklara natten. När vi kommer till ledens början är kommersen i full gång. Kladdiga chokladpuddingar, varma mössor, och högar av gosedjur till försäljning. Vi möter sömndruckna pilgrimer i toppluvor och tomteluvor, som på staplande ben släpar sig ner för trapporna. Familjer, gamla tanter, barn som sover i föräldrarnas famn och barn som är för stor för att bäras som snyftar av trötthet. Gamelmunken som blir nersläpad av sina undre bröder. Här och var sitter folk och sover i trapporna. Leden upp till toppen är välförsedd med gjutna trappor med räcken, och under pilgrimssäsongen är den även upplyst. Leden är 7000 m lång med ungefär lika många trappsteg, och utmed leden finns tehus, där du kan förfriska dig, eller köpa offergåvor (om du mot förmodan skulle inse att du glömt att packa offergåvor) på vägen upp. Vi lägger på ett kol, vi vill ju inte missa soluppgången, och redan efter två timmar kommer vi fram till sist tehuset. Men där tar det stopp. Vi fastnar nu i en kompakt kö som rör sig med myrsteg uppåt. En mycket märklig upplevelse att trängas där med hundratals människor mitt i natten. efter två timmars köande börjar vi bli oroliga, kommer vi missa soluppgången? Men vi når precis fram till templet innan den spektakulära soluppgången. Men när vi blir uppmanade att ta av oss skorna inser vi att kön var för att komma in i templet, ville man bara till toppen hade man kunnat gå förbi. Så vi hoppade ur kön efter tre timmar och började istället lunka ner för berget. Nu också med utsikt.