9 -15 Feb (Tissa - Tangalle - Mirissa)
Sri lanka är ett fascinerande land för det finns så
mycket att se på en relativt liten ö; paradisstränder, världsarvstempel, lummiga
teplantager, kolonialarv och safari! Något av den bästa safarin man stöter på
utanför Afrika (har vi hört.)
Vi åker till Yala National Park utanför
Tissamahamra. Detta är den mest besökta parken på Sri lanka, kanske för att den
är en av de bättre i världen om man vill se leopard (och det vill man ju!). I Tissa (som stan kallas)
är jeepsafarin ”Big Business”, hela stan kryllar av jeepar, och vi misstänker
att vi inte kommer vara ensamma i parken.
Vi bokar in oss på en jeep och får åka tillsammans
med en kinesisk familj. Vid entrén vid soluppgången samlas hundratals jeepar
för att köpa biljetten, sedan bär det av in i parken. Vi glider runt bland krokodiler,
bufflar, påfåglar, papegojor, manguster (mongoose), elefanter, vildsvin, och en
massa fåglar. Våra kinesiska vänner är roliga, så fort de få se ett djur i fem
sekunder, och tagit ett foto utbrister de "ok let’s go" (vi börjar nätan misstänka att det är den enda engelska de kan). Guiden
kikar på oss för att se om vi vill stanna lite längre, de vill vi oftast. Vi
ser en jeep stå parkerad vi vägkanten och åker sakta närmre, och där inne bland
buskarna en leopard! Hanna skymtar den snabbt, men den flyr in i buskaget, vi
spenderar närmaste halvtimmen med att cirkulera i området, men får inte syn på
den igen.
Efter allt runtresande ska vi så äntligen få lite
semester. Vi slår oss ner i ett rum precis vid stranden och kommer snabbt in i
strandlunken. Upp kl 7 för soluppgång och morgondopp och hjälpa fiskarna upp
med sina båtar på stranden. Nåja Hanna iallafall, Henrik ligger kvar och sussar under myggnätet. Vi går bort till det
lilla fruktståndet för att handla vår frukost besående av yoghurt, papaya, banan
passionsfrukt och kokosnöt. Sedan spenderas dagen läsandes i skuggan av palmerna,
med avbrott av dopp i havet när det blir
för varmt. Kl 16 är det dags för den dagliga cappuccinon på verandan, Följt av
Kl 17-doppet i havet. Efter solnedgången blir det grillad fisk på stranden.
Visst är det något konstigt över att peka ut sitt offer, "det är den
fisken jag vill ha", svårt att tänka sig att det skulle funka likadant med
grönsaker "det är den kålroten jag vill ha".
Vi har fått höra att man kan åka till grannstranden
för att titta på havssköldpaddor som lägger sina ägg på stranden. Vi trodde
inte det var säsong men när vi i sista stund fick höra att man kunde se dem året
runt bestämde vi oss för att stanna en extra dag för att försöka se dem.
Efter middagen tar vi en tutuk genom mörkret till ett välkomstcenter och väntar, när en
sköldpadda har siktats på stranden ska vi gå ner i grupp. Vi får strikta
instruktioner om hur vi ska närma oss sköldpaddorna. Bara bakifrån med ett
avstånd på några meter. Inga ficklampor, guiden har en lampa med rött ljus som
inte stör sköldpaddorna. Absolut inga fotoblixtar, en blixt gör sköldpaddan
nästan helt blind i upp till fem minuter. Efter någon timmes väntan kommer
beskedet, hon är på stranden! Vi går ner i trupp.
- To much light”, väser guiden.
Folk får slå av sina ficklampor så bara månskenet
lyser upp stranden. Vi vandrar förbi vad som ser ut som stora
traktorspår i sanden. (Det är naturligtvis sköldpaddor som släpat sig fram med
sina stora fenor.)
När sköldpaddan kommit upp på stranden påbörjats
grävandet av boet, som tar ca en timme. Därefter följer själva äggläggningen,
på ca 20min, varefter boet fylls igen i ca en timme. Men det är inte ovanligt
att proceduren avbryts innan äggläggningen om inte allt känns rätt.
Vi når fram till sköldpaddan när den har tagit sig
upp på stranden, men får inte gå nära den. Men vi hör hur den ansträngt krafsar
sig ner bland kvistarna under palmerna. Efter en stund ger den dock upp, det
blir inga ägg ikväll. Men vi får gå närmre när den vandrar tillbaka till havet.
En blixt bränner av. (Någon kan uppenbarligen inte hantera sin kamera) guiden
blir vansinnig och lyser anklagande på folk med sin röda ficklampa för att
hitta den skyldige. Men det hjälper inte, en stund senare brinner en till av.
Visst var det fantastisk att se den stora sköldpaddan, men skocken av hetsiga
turister förtog lite av upplevelsen, så vi valde att stanna kvar ett tag till för
att försöka se om det skulle komma en till sköldpadda, men kl 1 på natten ger
vi sömnfärdiga upp.
Att skåda djur innebär att man får anpassa sig
efter djurens mat och sovklockor. Vare sig det rör sig om nattaktiva
havssköldpaddor, eller morgonpigga valar.
Vi har tagit oss till Mirissa för att i ottan ge
oss ut på valsafari. Vi har tidigare sett delfiner på Azorerna och knölval på
Island, men här har man chansen att skåda blåval (!) Helt säkert är det såklart
inte, en norska som vi träffade i Tissa fick aldrig se någon då ett gäng
späckhuggare hade jagat bort dem. Vi håller alla tummar och tår. En bit ut till
havs möter vi på ett gäng fiskebåtar, de har samlats runt delfinerna. Delfinerna
är bättre på att hitta till fisken för de har något fiskarna inte har, ekolod.
Vi åker vidare ut till havs, och där en bit ut, en stjärtfena! Blåvalarna
kommer upp till ytan och tar några andetag och dyker sedan ner på djupet efter
krill, oftast ca sex minuter, men de kan vara ner i 35 min om det behövs. Efter
dyket får man hålla utkik efter var uppblåset dyker upp igen. Där är den! Inte
så långt från vår båt, men en speed boat kommer i hög fart mot valen, som
snabbt dyker igen. Vår besättning skäller ut den oseriösa speed boat-föraren,
och vi är glada över att vi valt en bra båt. Och nästa gång väljer valen att
komma upp precis intill vår båt! Även om man bara ser en del av valen åt
gången, känner man vilka enorma och magnifika varelser det är. Och när
stjärtfenan drycker ner igen lämnar den ett stort leende på alla
medpassagerares läppar. Vi fick se blåval!
