RESLUST: Bland Havsuttrar & Sjöelefanter (American Roadtrip 2/4)

23 - 24 Juni (Malibu, Santa Barbara, Morro Bay, Piedras Blancas, Big Sur, Monterey, Moss Landing)

Visst kan man åka mellan Los Angeles och San Fransisco på bara några timmar om man står på gaspedalen, men det är inte så man ska uppleva den sceniska Highway 1. Här ska man drömskt glida på den slingrande vägen utmed klippkanterna och blicka ut över havet, och stanna till vid varje liten pittoresk kusthåla. Första stoppet blir redan i utkanten av LA, bland de lyxiga kändisvillorna i Malibu för att förse Hanna med ett morgondopp och Henrik med en Venti-kaffe på Starbucks. Havet är kallt och vilt på Malibus breda strand. Vi stannar till vid Wallmart, för att bunkra Snacks n’ Supplys vilket i sig är en upplevelse. Det känns som ett Konsum på steroider när man knatar runt bland alla groteskt stora förpackningar och fantastiska ”bargins”. Låga dimmoln sveper in från havet när vi fortsätter vår färd norrut till den lugna universitetsstaden Santa Barbara. Där vi stannar för återigen bada Hanna. Här märks inget av Los Angeles storstadsstress, utan det känns riktigt avslappnat och mysigt att vandra den palmkantade huvudgatan State St. ner.

Det hinner bli mörkt innan vi kör vidare genom Los Padres National Forest mot ännu ett billigt motell.

Nästa morgon beger Henrik sig ut för att skaffa frukost. På den amerikanska dinners kedjan Denny's ser allt riktigt flottigt och oaptitligt ut på den välillustrerade menyn, som också gladeligen låter meddela att bacon- och sirapsglassen äntligen är tillbaka på menyn (!). Lite illamående flyr han ut och köper några smörgåsar på bensinstationen innan vi åker vidare till det sömniga kustsamhället Morro Bay, för ett tidigt lunchstopp vid Giovannis Fisk. Ute i bukten kan man skåda en pampig batolit, medan man mumsar färsk krabba vid hamnen. En bit norrut vid Piedras Blancas ligger en koloni med sjöelefanter och latar sig på stranden. Från en utsiktsplattform kan man iaktta de fläskiga bjässarna när de stånkande hasar sig fram och kravlar upp på varandra i högar. Vissa bara ligger som slapphudade korvar och skvätter förstrött lite sand över sig med sina labbar. De har något mycket komiskt över sitt kroppspråk, och deras snabelförsedda trynen ger dem ett gulligt och nästan lite utomjordiskt utseende. Så kommer vi till den kanske mest dramatiska kuststräckan utmed vägen. Big Sur, som inte är så mycket en plats utan mer en atmosfär. Här rasar klipporna ner i det vilda Stilla havet och dolda stränder och vattenfall lurar bakom varje klippvägg. Här slog sig många hippies ner under Summer of love, och många bor kvar i skogarna utmed vägen. Om man vill bo på ett motell här under sommaren gör man bäst i att boka flera månader i förväg. En typ av framförhållning som vi inte unnar oss. Så vi åker istället vidare upp till Monterey. Dan därpå är det midsommar men våra drömska planer på att åka till Ikea och köpa lite sill och fira på svenskt vis slås i kras. Istället lyckades Henrik bli matförgiftad. Varför sju blommor under kudden när du kan ha sju uppkastningar i toaletten? Tyvärr kunde vi inte stanna på vårt motell, så vi åkte på jakt efter en ny sjukstuga till motell att fira midsommar i. På vägen åkte vi förbi Moss Landing och tittade på världens gulligaste havsuttrar som mumsade musslor i hamninloppet inför förförda turisters kameror.

San Fransisco är definitivt en av Amerikas dyraste städer. Stadens mycket kapitalstarka IT industri i Silicon Valley har bidragit till att driva upp fastighetspriserna, och med dem alla andra priser i staden. För att spara lite pengar bor vi på ett motell två timmar utanför staden i liten håla i Central Valley vid namn Los Banos. Central Valley blev en av landets största jordbruksregioner när stora akvedukter anlades för att leda ner vatten från bergen i norra Kalifornien. Idag är regionen dock inte riktigt vad den en gång har varit. Nio raka år av allvarlig torka har förvandlat de bördiga kullarna till ett snustorrt nästan aridt landskap av gulnat gräs. Vilda gräsbränder härjar med jämna mellanrum. På tv-nyheterna ser vi om stora bränder som härjar norr om Los Angeles. När vi åker in till San Fransisco ser vi också vida uppbrända fält och känner lukten av gårdagens brand. Stora informationsskyltar utmed motorvägarna varnar för den allvarliga torkan och påminner om det totala bevattningsförbudet, (för alla utan dispens). Akvedukternas vatten räcker inte till närmelsevis längre för att täcka det stora behovet. Det decennium långa torkan har naturligtvis inte gynnats av den ökända Kaliforniska mandelodlingsboomen. Det går åt ca 5 liter vatten att odla en enda liten smaskig mandel. Så i ett område med torka kan man knappast tänka sig en mer olämplig gröda. Men i Amerika precis som i övriga världen är det ofta pengar och inte förnuftet som styr. Därför har bönder i Kalifornien toksatsat på de törstiga men lönsamma små rackarna, och Kalifornien står idag för 80 % av världsproduktionen. Vem bryr sig om att ens gräsmatta är gul och frasig när man har krispiga gröna dollar i plånboken? …man kan ju alltid spraymåla gräsmattan grön.