RESLUST: Bland Murmålningar & Obadbara Stränder (El Slavador)

5 - 8 Augusti (Tunco, Juayua, Ataco, Apaneca)

Många ryggsäcksluffare och turister undviker El Salvador på resan genom Centralamerika. Kanske för att landet har ryckte om sig som farligt, och att det inte finns så mycket i El Salvador som inte finns i Guatemala, Honduras eller Nicaragua. Vi var i alla fall lite nyfikna och ville se något av Centralamerikas minsta land. Vi ville egentligen inte till Tunco, men det utsnitslade nätverket av shuttelbussar som slussar gringos mellan sina hammockstationer har gjort staden till en hållplats, och därför en smidig väg in i El Salvador. Det blir väl en dag på stranden tänkte vi. Det som lockar folk till den lilla kuststaden är de enorma vågorna, perfekta för surfare men tyvärr, skulle det visa sig, förödande för badare. När vi vadar ner till vattenbrynet blir våra fötter och ben krossade av de tegelstensstora stenarna som med lätthet tumlas runt av de slående vågorna. Väl en liten bit ut i vattnet känner man de kraftiga strömmarna. De starkaste jag känt. Som skulle spola en långt ut till havs om man inte tog spjärn mot botten. En mycket missnöjd Hanna frågar sig vad man ska med ett hav till när man inte kan bada i det?

Tyvärr fanns det inte mycket annat som lockade oss i Tunco, bara en massa hög dunkadunka musik (eller Tunco Tunco musik) på alla öde restauranger och barer. För vilt festande surfare är nog detta paradiset, men inte för oss. Vi bestämmer oss för att fly. Men det går bara en daglig buss mot Juayua som vi måste vinka in från vägkanten. Vi väntar nervöst vid vägkanten och försöker stoppa alla bussar vi kan. De står ju inte på dem vart de är på väg. Hur ska vi veta vilken som är vår? Tillslut får vi hjälp av några salvadorianer som pekar ut bussen åt oss när den kommer.

Ett gäng små byar utmed en vacker bergsväg går under det mer turistanpassade namnet Ruta del flores (blommornas väg). De små byarna med det klassiska koloniala rutnätet av kullerstensvägar kan förutom fina små kyrkor skylta med mängder av färggranna väggmålningar på alla husen. Det är lite som att vandra runt i en tecknad film bland alla dessa färggranna kulisser. Med stalltips från vårt hostel hittar vi till de bästa restaurangerna i varje stad. En chark- och ostbricka blev en perfekt lunch och en riktigt fin köttbit med potatisgratäng hade platsat på en fransk kvarterskrog. Men det är pupussas som El Salvador är berömt för. En slags quesadillas på majstortillas med ost och valfria fyllningar som säljs i varje gathörn för en struntsumma. Till det serveras El Salvador svar på surkål, Cortido.

I den lilla byn Ataco besöker vi en kaffefabrik. Området kring den lilla byn är känt för att odla landets bästa kaffe. Även om det inte är lika berömt som kaffet från Guatemala eller Colombia har det varit en viktig inkomstkälla för El Salvador. Under skördeperioden från december till mars jobbar upp emot 200 personer på fabriken. Idag är det söndag utanför skördesäsongen och fabriken ekar tom, men vi blir runtguidade i den öde fabriken.

Kaffebären kommer in från massor av plantager i området som betalar för att få sin skörd processad. Först gäller det att skala bären från fruktköttet, i en slags centrifuger. Kvar blir då bönorna täcka i en slemmig skyddande söt hinna. Först måste det söta lagret tvättas bort innan bönorna breds ut för att soltorka på stora betongplaner utanför fabriken. Om det blir ont om plats, (vilket det ibland blir under den intensiva skördeperioden får man torka bönorna i några av de stora vedeldade torktrummorna från 30-talet). I solen tar det 14 dagar att torka bönerna, men det går nästan lika bra med 4 dagar i solen och 2 i torktrumman. Sen får bönorna vila. I en stor ladubyggnad står 50-kilos säckar med bönor staplade i höga torn upp mot taket. Minst 30 dagar lagrar man bönorna. När tiden är mogen skalas så den skyddande hinnan bort från bönorna i en makin. Sen återstår bara det sista steget, att manuellt för hand sortera ut alla oönskade "orenheter" (skal, dåliga bönor, små pinnar och stenar). Detta utförs av 30 kvinnor som sitter sida vid sida kring ett långt rullband som fylls av osorterade bönor. Sedan har de 2 min på sig att plocka ut så mycket skräp de hinner. Efter detta tas ett stickprov ut. Om det är för mycket orenheter åker bönorna tillbaka på sorteringsbandet. Ska kaffet till USA tillåts provet innehålla max 8 "orenheter", ska kaffet till Europa eller Japan får det inte vara mer en 4 st. För att uppnå detta krävs ofta upp mot 5 vändor på sorteringsbandet. Fabriksarbetarna tjänar 6 $ på en 8 timmars arbetsdag. 100 kg kaffebär blir ca 20 kg gröna torkade kaffebönor. 70 % av alla bönor säljs orostade till utlandet för mellan 1-5 $ per pound. De stora kaffekedjorna och de europeiska rosterierna sköter själva den snabbaste och mest lönsamma förädlingen, att rosta bönorna. Plötsligt inser man att kaffe är väldigt billigt i Sverige.

En liten bit utanför Juayua där vi bor ligger några vattenfall med vacker utsikt över regnskogen.

--> På hostelet varnar de oss. Det har varit tre väpnade rån där senaste månaden. Några män med machete som ger sig på turister. Ni kan gå till polisstationen och be om eskort, de följer med gratis om ni frågar. Har inte polisen bättre saker för sig än att promenera med turister tänker vi och slår oss ihop med några andra turister för att gå dit. Det äldre paret, ursprungligen från Sydafrika och Malaysia, visade sig vara riktiga äventyrare som rest runt i världen på sin motorcykel de senaste 2 åren. Men deras favoritland besökte de på en tidigare resa runt om i Sydasien, nämligen Pakistan. (USA var nog det enda landet de inte var nyfikna på. De tyckte att Trump var en värdig presidentkandidat eftersom han uppfyllde alla deras fördomar om amerikaner som uppblåsta, arroganta, aggressiva och ointresserade av omvärlden, vilket de senare förklarade för en stackars ensam amerikan på vårt hostel.)För säkerhets skull tar vi inte med några värdesaker. Det är nästan som man väntar sig att det ska hoppa ut en man med machete ur buskaget när vi vandrar ut ur byn. Och när vi ligger i badet och blickar ut över regnskogen ser vi en man med machete som går förbi och ser mycket skum ut. Men vi låter oss inte störas av detta när vi plaskar runt i poolerna under vattenfallen och blickar ut över den gröna djungeln.