RESLUST: Bland Höghus & Orkidéer

2 - 5 Maj (Singapore)

När vi åkte till Singapore handlade det inte så mycket om att besöka ett resmål, som att återbesöka ett gammalt hem. Mycket har förändrats på den 7 åren sedan jag och Hanna studerade här men mycket är också sig likt. Och vi hade en bucketlist med ställen att återbesöka som vi metodiskt bockade av.

På vår Singapore bucketlist fanns:

* Picknick (med ost o vin) i botaniska trädgården

* Återbesöka National Univerity of Singapore (där vi pluggade) och äta lunch på kantinen

* Återbesöka Commonweath, området där vi bodde

* Ta en drink på New Asia Bar, Asiens högsta skybar och en personlig favorit.

* Åka till gallerian vid Harbour front och gå på bio

* Äta fin buffé på något av alla lyxhotell

* Äta billig mat på ett av stans alla hawker center

Att komma till Singapore efter fyra månader i Indien, Sri Lanka och Nepal är som att komma tillbaka till en modern civilisation igen. De rena gatorna, tunnelbanorna och galleriorna. Nu var man i en metropol. De trendkänsliga singaporianerna hade fått upp intresset för svensk design och färggranna fjällräven kåken stötte man på lite här o var i luftkonditionerade galleriorna.

En höjdpunkt var återbesöket på National University of Singapore, där vi pluggade för snart sju år sedan. Campuset består av en massa kaklade kolosser som breder ut sig i bland lummig grönska. Byggnaderna är sammanbundna med ett nätverk av taktäckta broar och gångvägar, så man kan ta sig torrskodd mellan klassrummen även under monsunen. Det blev också en tidig lunch på techno edge (ingenjörs fakultetens kantin). Här trängs små matstånd från hela Asien. Indiskt, kinesiskt japansk, indonesiskt, malaysiskt, och så ett stånd som säljer ”western food”. Vilket innebär ostgratinerad överkokt pasta i brunsås eller ostgratinerade pommes i brunsås. "I can’t belive that you guys eat this every day" sa en av våra studiekamrater till oss. "Well we don't" blev svaret. Vi änktade efter den indonesiska kycklingen med ris. En färsk shake med jordgubbar och soursoup och så för Henrik: en "kopi no suger no milk", det malaysiska kaffet (kopi) serveras med mjölk och jättemycket socker eller mjölk mycket socker. Vill man ha svart får man lägga in en specialbeställning.

Vi åkte vidare till området Commonwealth där vi bodde. Vi fick bo separat rum då bara gifta par fick dela rum. Reglerna var stränga, hade man dambesök på rummet gällde öppen dörr och minst tre fötter i golvet. (Även om vi kan tänka oss ganska mycket snuskigt man kan göra med tre fötter i golvet). NUS hyr inte längre de slitna trevångshusen, och studenterna har flyttat ut. Annars var det mesta sig likt. Dock hade den lokala matvarubutiken till vår stora besvikelse slutat sälja levande grodor.

Nästa stopp utmed tunnelbanelinjen blir Tjiong Bahru (roligaste namnet) där vi härt att det ska ploppat upp massa trendiga kaféer. På vägen går vi förbi en stor byggarbetsplats. Stora skyltar förkunnar att de håller på att uppföra ett lyxigt Condominium inspirerat av the Highland park i New York. Hanna blir nyfiken och drar med Henrik in i visningspaviljongen. Snart har gått långt in i ett rollspel där vi är ett ungt framgångsrikt par som är på väg till Singapore oh behöver ett ståndsmässigt boende. Den vänlige mäklaren visar oss runt bland visningslägenheter uppbyggda med vikväggar. Sedan slå vi oss ner vi ett bord och går igenom den finansiella biten. Tyvärr har de "lite billigaste" lägenheterna längre ner i huset redan sålt slut, så vad vi har att välja på är en liten studiolägenhet ca 40 kvm för 7 miljoner svenska kronor plus 15% skatt, plus drift och underhåll såklart. Hur mycket har ni på banken nu undrar vår mäklare? Vårt lilla lustig rollspel har kraschat rakt in i den bistra verkligheten. Och snart vandrar vi ut ur paviljongen utan påskrivet kontrakt.

Även om det är kul att minnas tillbaka är inte allt sig likt. Mycket har hänt på sju år. Kanske mest påtagligt är det nya området vid Marina Bay Sands. Vid det gamla hamninloppet har man rest tre stora skyskrapor som balanserar vad som liknar en enorm surfingbräda på taken över sig. Det är ett lyxhotell och kasino och i källaren ytterligare en shoppinggalleria. Denna enorma shoppinggalleria rymmer kanaler med gondoler för en liten båttur mellan besöken i de exklusiva butikerna som säljer makaroner i regnbågens alla färger. Vi överväger att bo en natt på hotellet för att komma åt deras pampiga infinity pool med utsikt över stan. För den nätta summan av 3000 kr kan man få en natt i deras billigaste rum (utan frukost såklart) Men vi har alldeles för mycket att hinna med för att ligga och såsa i en pool.

Bakom detta jättekomplex har man anlagt en stor park. Garden by the bay. Att på tokdyr konstgjord mark anlägga en 101 ha stor park för över en miljarddollar (ej medräknat kostnaden för marken) kan tyckas vara fastighetsekonomiskt vansinne. Kanske är det så enkelt som att en stad av Singapores storlek behöver stora rekreationsområden, eller kanske är det ett spektakulärt landmärke som skall locka mer besökare och utländskt kapital till Singapore. Kanske är det både och. Att vandra bland de konstgjorda jätteväxterna som är upplysta i mörkret är hur som helst en häftig upplevelse, som att besöka en helt annan planet. Så om man ville ska något världsunikt så har man verkligen lyckats.

Vi passar också på att se nått gammalt som vi aldrig såg när vi bodde i stan. En gammal asiatisk nöjespark. Det var bröderna Haw Par, skaparna av lukrativa receptet på tigerbalsam som plöjde ner några av alla sina linimentmiljoner i parken, med motivationen att de ville ge något tillbaka till samhället. Resultatet blev ett otroligt smaklös och kitschig park med stora målade statyer ur olika asiatiska myter och legender, som bröderna döpte efter sig själva till Haw Par Villa. Man kan också se deras Rolls Royce i garaget med ett enormt tigerhuvud i papier mache framför grillen.

Vi avslutar vår stadsweekend med en ”Sea Harvest buffé” på ett av Singapores finaste hotell. För 600 kr får du en buffé med så mycket hummer du orkar äta, och gratis bubbel hela kvällen. Och skulle du inte gilla hummer finns det sashimi, sushi, lammstek som smälter i munnen, sallads buffé, en parad av dimsum, och indiskt, ja nästan hela asien samlat i ett rum. Men du måste spara lite plats för chokladfondaterna de nygräddade crepsen och glassbaren till dessert. Ingenting saknas! Som en överdådigt backanal vid ludvig XIVs hov. Vi åker från buffén direkt till flygplatsen. Vi hamnar med en pratglad taxichaufför som berättar hur han vid sidan taxiyrket försöker sälja kinesisk naturmedicin. Men det är svårt berättar han, för den är så dyr. 4000 Amerikanska dollar för en tre månaders dos. Man måste försöka sälja till de riktigt desperata, tex cancersjuka som är beredda att pröva vad som helst. Lika gärna som vi vill berätta för vår chaufför hur det finns en särskild plats reserverad i helvetet för de som säljer orimligt dyra kinesiska naturmediciner till cancersjuka, lika ogärna vill vi missa vårt flyg till Tokyo, som vi bordar både mätta och fulla.