RESLUST: Bland Stjärnsand & Skyfall (Ishigaki)

13 - 18 Maj (Ishigaki)

Vi tar flyget till en helt annan del av Japan, det tropiska Ishigaki i Okinawa prefekturen. Denna lilla ö var länge en ganska isolerad utpost, men för några år sedan byggde man ut flygplatsen så den kunde ta emot större jetplan, och nu har turister så sakteliga börjat hitta hit.

Annica och Jonas har hyrt en modern lägenhet nere vid den lilla hamnen. Vi har bara en nyckel på sex personer, och tröttnar snabbt på att springa ner och öppna dörren vid entréplan. Istället försöker vi prova på den mycket avancerade porttelefonen, men inget verkar funka förens vi prövar att trycka på den röda knappen. Plötsligt börjar ett öronbedövande alarm att tjuta i hela lägenheten. Vi lyckas på något sätt få tyst på det. Henrik berättar en episod om hur hans pappa en gång lyckades aktivera ett brandlarm direkt till brandstationen när han lagade fisksoppa i ett hus i Danmark. Tänk om det här larmet går direkt till någon räddningstjänst skojar vi, just som det ringer på porttelefonen. In i lägenheten stormar en liten säkerhetsvakt iförd full kravallmundering med sköld och batong. Hög på adrenalin skakar han likt ett asplöv när han rusar in lägenheten redo att lösa den förmodade nödsituationen. Vi kan knappt hålla oss för skratt, och den lilla vakten är mycket förvirrad innan vi tillslut lyckas förmedla att det inte var någon nödsituation utan att vi bara råkat trycka på panikknappen utan att veta vad det var för något. Mycket lättad börjar den lilla säkerhetsvakten skratta nervöst. Vi undrar om utryckningen kommer att kosta något för lägenhetsägaren, men i språkförbistringen lyckas vi nog få vakten att tro att vi försöker muta honom (något som är mycket fult i Japan, där till och med att få dricks räknas som en förolämpning). Både vakten och vi brister ut i mycket nervösa skratt, men vi skiljs snart som vänner.

Vi har inte hyrt någon bil eftersom det krävs internationellt körkort så vi tvingas förlita oss på öns kollektivtrafik för att ta oss ut till stränderna. Lite bökigt, men belöning blev god, fantastiska tropiska korallstränder som man fick ha nästan helt för sig själv. Det kryllar av stora färggranna fjärilar på den lilla ön, med vingar som handflator som flaxar förbi oss på väg till stranden. Och vattnet var det klaraste vi någonsin sett. Man kan också ta båtar ut till de närbelägna öarna. De små snabbåtarna studsar fram på vågorna så att man som passagerare flyger runt som ett nypoppat popcorn i kastrullen. Men återigen blir belöningen god. Grannön är känd för de små stjärnformade havsorganismer, vars små Skelett bildar "stjärnsand" på stranden. Sanden säljs i små burkar till turisterna, eller så gör man som Hanna och plockar en näve själv från stranden (men det skulle naturligtvis aldrig japanerna göra).

Första dagen när vi kom till Ishigaki talade vi med en vänlig dam i turistinformationen. "Som ni vet så har ni kommit mitt i regnperioden". Nä det visste vi inte, när började den undrade vi? Igår blev svaret, och den varar bara en vecka. Tydligen har den lilla ön bara en mycket kort men intensiv regnperiod som inträffar någon vecka i maj, och vi hade lyckats pricka in den perfekt. Något vi fick erfara när vi hyrde skraltiga cyklar för att cykla till andra sidan ön. Det blev en mycket blöt men trevlig utflykt till öns berömda pärlodling vid Kabirabukten. Där fick man inte bada på paradisstranden för de var oroliga för pärltjuvar, så vi fick roa oss på annat sätt.

På en annan grannö paddlar vi genom mangroveträsket till ett vattenfall. Regnperiod har iallafall den fördelen att vattenfallen blir pampiga. Vi tar båten ut till en liten sandbank en bit ut i havet för att snorkla. Men knappt har vi kommit i vattnet förens det tropiska dunderregnet med åska brakar loss. Vi blir snabbt invinkade tillbaka till båten. Det är oklart om de var rädda att blixten skulle slå ner i snorkeln eller om de var oroliga att regnet skulle fylla den med vatten. Slutet vått allting gott!

Så blev vi tvungna att skiljas från vårt fina Sverige-besök. Stort tack för allt!